نظر من درباره حوادث ایران به سوئدی و انگلیسی
|
برای متن انگلیسی اینجا کلیک نمائید. متن سوئدی در زیر آمده است Under ytan i Iran Det Iranska folkets motstånd och färgstarka reaktion som har förbryllat många runtom i värden är beundransvärd och hyllad internationellt som både inspirerande och starkt. Den elit som inte trodde på det iranska folkets styrka och kapacitet, förutspådde att ett solidariskt samarbete och dialog med regeringen där reform skulle växa fram var det enda alternativ för att uppnå förändring i landet. Nu har samma elit kommit till insikt och insett att det aldrig har funnits och kommer aldrig att finnas utrymme för reform inom den Islamsk republikens ramar. Reform inom ett politiskt system kräver flera ingredienser varav de viktigaste äro yttrandesfrihet, valfrihet samt ett demokratiskt valsystem.
Utav alla de hundratals kandidater valde Khamenei enhälligt utan folketssamtycke ahamdinejad, Mousavi, Karoubi, Mohsen Rezai, och lämnade folket med fyra alternativ som hade blivit valt å deras vägnar. Kan man namnge ett system där inte valfrihet är en självklarhet, något annat än totalitär diktur? Majoriteten av den politiska oppositionen både inom landets gränser och utanför hade förutspått folkets uppror för frihet och rättvisa och nedräkning av slutet för denna totalitära diktaturregim på gatorna. Det finns ett tiotal intervjuer och artiklar och tusentals kommentarer från oppositionella organisationer och kända politiska aktivister som trodde på att denna dag skulle komma. Nu har denna dag anlänt, även om folket dessvärre är tvungna att skydda sig under Mousavi och Karoubis sköld, önskar vi att folket har mod att inte bara säga nej till Ahmadinejad men även till den islamiska republiken. Folkets ledare kommer att hittas under denna rörelse och endast den som sagt ”NEJ” till ett samarbete med denna regering kommer att ha en chans att få folkets förtroende och stöd, och inte de som har samarbetat inom och med denna regering. De reformvänliga krafternas sanna natur i regeringen gör att de inte kan spela med i detta uppror i längden. Regeringen har helt och hållet förlorat sin legitimitet och denna förlorade heder kan inte ens återfås om de så producerar tusentals nya så kallade reformister eller moderatorer. Konflikterna inom regeringen är också påtagande mellan khamenehi och Rafsanjani, och såsom det verkar är maktövertagandet paradoxalt. Khamenei försvarade Ahmadinejad som den rättmätige vinnaren. Han anklagade Irans fiender i väst för att ha stödjat demonstranterna och för att ha ifrågasätta valets legitimitet. Om ni försöker att minnas tillbaka till ”Gudfadern” där olika maffia familjer stred om att få maktövertag och ekonomisk kontroll över alla instanser, efter ett blodigt krig som tog många liv lyckades en familj att roffa åt sig titeln och bli herre över de andra. För att kunna bli involverad i denna maktkamp var grundkravet att man redan var involverad i organiserad brottsligheten.Likadant i detta val står makt kampen mellan Ali Khameneis maffia organisation mot Hashemi Rafsanjanis maffia. Dock måste Karoubi och Mousavis motstånd hittills applåderas, även om orsakerna bakom deras motstånd är av andra orsaker än till synes. De har förstått att regeringen närmar sig till sitt förbrukningsdatum och med detta vill de rädda sig själva och Rafsanjanis Maffia. Även om det inte gynnar de på det maximala sätt som de skulle hoppas så är de medvetna om att folk antagligen kommer att vara mer överseende med deras brott när den politiska vändingen har skett. Hur mycket än regeringen och deras vänner i utländska medier försöker att idolisera Mousavi och genom propaganda göra honom till en andra Gandhi så kommer detta inte att ske, detta sidtagande är dömd att misslyckas. Mir Hossein Mousavi och karobi har själva varit aktiva aktörer inom regeringen. Mir-Hossein Mousavi var den femte och sista premiärministern i Iran, innan befattningen premiärminister försvann när konstitutionen ändrades 1989. Många brott mot mänskliga rättigheter begicks under hans tid som premiärminister, och att Mousavi bär till en stor del ansvaret för detta. När det gäller Ahmadinejad, han är inget annat än khameneis lakej som representerar islamistiska fundamentalistiska , antisemitiska fula ansikte utåt. Idag har det Iranska folket rest sig. Deras öde kommer att avgöras ute på gatorna, folkets kamp måste stödjas av alla oavsett ideologi och deras politiska inställning. Det ät fortfarande långt innan målet är nått och det vore ett gravt misstag att låta detta uppror kuvas halvägs eller missledas till en nytt modernare förtryckarregering, även om det iranska folket förstår detta väl och har redan bevisat att de redan är mycket politiskt medvetna och kunniga. Leve det Iranska folkets kamp för deras förlorade rättigheter Må det uppstå förening och solidaritet mellan det Iranska folket för ett enat mål mot ett fritt Referendum! Victoria Azad Politisk aktivist i Götebrog Leg. Sjuksköterska och Magister student i GU Medlem i Amnesty international Medlem i Folk partiet och liberala kvinnor org. Tidigare ledamot i Arbets- och familjestödsnämnden Nominerat kandidator till riksdagen 2002 som fick fjärde plats efter valresultatet www.victoriaazad.com |
