Maj 2003

2003-05-14

Om kvinnors mänskliga rättigheter
Av kvinnorättsgruppen i Göteborg
Till Amnestys nätverk för kvinnors mänskliga rättigheter


Hej!
- Ni som kämpar för kvinnors mänskliga rättigheter

Det här nätverksutskicket är tyvärr väldigt försenat. Ni skulle egentligen fått ett utskick redan i januari men får årets första utskick först nu. Vi lovar bättring med ett välfyllt och intressant utskick.

Grupperna har inte legat på latsidan utan tvärtom. Vi har äntligen fått en gemensam folder och gemensamt bankgiro för kvinnorättsgruppens fyra grupper i Götborg, Lund, Stockholm och Uppsala. Alla bidrag är välkomna!

Bankgiro: 5501-0508

Vi har också firat den internationella kvinnodagen, deltagit i en kvinnofridsmässa i Göteborg, planerat för Amnestys kommande internationella kampanj mot våld mot kvinnor, "Violence Against Women", VAW-kampanjen, som startar nästa år och börjat att internutbilda oss i de fyra kvinnorättsgrupperna inför kampanjen.

Vi i Göteborgsgruppen är just nu mitt uppe i planeringen för ett seminarium om könsstympning i Göteborg på lördag den 17 maj. Se kalendariet nedan.

Nätverksutskickets innehåll
o Kalendarium
o Notiser/Artiklar
o Månadens vädjandefall


Varma vårhälsningar

Kvinnorättsgruppen i Göteborg

KALENDARIUM
Göteborg: Seminarium om könsstympning

Tid: Lördagen den 17 maj 2003 klockan 11-14
Plats: Amnestys Regionkontor, Engelbrektsgatan 10 i Göteborg.

Medverkande:
Sara Johnsdotter, socialantropolog som skrivit avhandlingen "Created by God" - om hur somalier i exil omvärderar sin syn på könsstympning.

Zahra Bihi, kulturtolk vid Hälsodisken i Gårdsten, har arbetat mot
könsstympning i flera år och kommer att prata om Ebyan-gruppen som hon har startat. Ebyan betyder helhet på somaliska. Gruppen består av 15 somalier som kämpar mot könsstympning. De har nyligen gått en åttaveckors informatörskurs och arbetar nu för att sprida vad de lärt sig i
sina vardagliga kontakter med vänner, släktingar och folk de träffar.

Fri entré!

Arrangör:Amnestys Kvinnorättsgrupp i Göteborg


NOTISER

Sverige:
Kvinnofridsdag i Göteborg

Den 18 februari deltog Amnestys Kvinnorättsgrupp i en kvinnofridsmässa i Göteborg. Mässan arrangerades av Organisationen Tryggare och Mänskligare Göteborg tillsammans med Kriminalvården, Stadskansliet, Resursenheten för Frivilligt socialt arbete, Kris och Jour, Mångfaldsenheten och Göteborgs Frivillig Center.

Fler än 80 organisationer var inbjudna denna dag. Vi deltog med bokbord, bilder och diskussioner och spred information om kvinnors mänskliga rättigheter och vår organisation.

Avsikten med arrangemanget var att alla skulle träffas en dag för att samtala och utbyta erfarenheter och även inspirera varandra. Dagen utformades som en minimässa på Vågen i Folkets Hus. Hela Vågen var fyllt med bokbord och scenen var en arena för highlights och kulturinslag. Dagen innehöll seminarier om den aktuella lagstiftningen inom området kvinnofrid samt nyheter om kvinnofrid i juridisk forskning. Man kunde få höra teman som "Mäns våld mot kvinnor" och "Kvinnors motstånd och mäns ansvar och barns utsatthet" .

Under programmets gång fick vi också höra och se musik, teater och dans vilket gjorde mötet ännu mer spännande och rikt.

Källa: Victoria Azad, Amnestys Kvinnorättsgrupp i Göteborg


Sverige:
Ratificerat tilläggsprotokollet till FN:s Kvinnokonvention

Sverige har nu ratificerat ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, CEDAW. Det ger enskilda individer och grupper av individer rätt att klaga på att länder inte uppfyller de åtaganden de gjort under konventionen om att motverka diskriminering och främja jämställdhet.

I flera internationella konventioner finns klagomålsförfaranden som ger individer klagorätt. År 1999 antog FN:s generalförsamling ett tilläggsprotokoll där en individuell klagorätt införs även för konventionen mot kvinnodiskriminering. Nu har alltså Sverige godkänt tilläggsprotokollet.

FN har sedan det grundades arbetat med att förbättra kvinnornas ställning och bekämpa diskriminering av kvinnor. Detta arbete har bland annat resulterat i en särskild konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor som antogs av FN:s generalförsamling 1979.

Hittills har 173 länder antagit konventionen, vilket innebär ca 90% av FN:s medlemsstater.
Sverige har bundit sig till konventionen och därmed åtagit sig att vidta ett antal åtgärder på olika samhällsområden för att avskaffa diskriminering av kvinnor.

Grundkraven har varit två: att stater ska motverka diskriminering – och också aktivt verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Tilläggsprotokollet ger alltså individer en möjlighet att framföra klagomål, men först sedan alla nationella möjligheter uttömts. FN kan sedan rikta kritik mot länder för att inte följa sina åtaganden. Meningen är att det ska vara ett påtryckningsmedel och ett slags kontrollinstrument för att stater ska uppfylla sina åtaganden.

Tilläggsprotokollet innehåller i korthet följande:

-En möjlighet för enskilda individer eller grupper av individer att göra framställningar beträffande kränkningar av de rättigheter som nämns i konventionen. Till exempel gäller det diskriminering av kvinnor i arbetslivet. Klagomålen ska framföras till Kommittén mot kvinnodiskriminering, CEDAW-kommittén.

-Kommittén mot kvinnodiskriminering, CEDAW-kommittén, ges möjlighet att på eget initiativ undersöka trovärdiga uppgifter om allvarliga eller systematiska kränkningar av en stat som är bunden av tilläggsprotokollet. Tilläggsprotokollet innebär en skyldighet för staterna att skydda personer som lämnat in klagomål.

Källa:
Regeringskansliet; Statsrådsberedningen; Utrikesdepartementet
Läs mer på länken: www.regeringen.se/galactica/service=irnews/owner=sys/action=obj_show?c_obj_id=51361

Nigeria:
Felaktiga uppgifter i e-postvädjanden för Amina Lawal
Med anledning av de e-mail där personer ombeds skriva under en Amnestypetition för Amina Lawal, som blivit dömd till döden i Nigeria.

Det cirkulerar för närvarande en rad e-mail, som felaktigt ger intrycket av att Amnesty International fastslår att dödsdomen mot Amina Lawal kommer att verkställas den 3 juni. Mottagarna av dessa e-mail ombedsskriva under en Amnestypetition för Amina Lawal.
Amina Lawal har överklagat domen och hennes fall kommer att tas upp av Shariadomstolens överklagningsinstans i Katsina den 3 juni.

Amina Lawal är förnärvarande inte frihetsberövad och har mycket skickliga jurister som representerar henne i rättsprocessen, däribland välkända kvinnliga advokater. Hon får också stöd av en koalition av nigerianska kvinnogrupper och människorättsorganisationer.
Amnesty International står i nära kontakt med dessa grupper och vi är mycket noggranna med att endast publicera korrekt information om fallet på våra olika nationella och internationella hemsidor.
Amnesty International respekterar den pågående juridiska processen. Vi anser att Amina Lawals rätt till juridisk representation, rätten till korrekt rättegång och rätten att överklaga domen tycks respekteras för närvarande. Om överklagan av dödsdomen misslyckas kan hennes ärende tas upp av den federala domstolen i Nigeria och vidare till den federala domstolens överklagnings instans och vidare till Högsta domstolen. Om dödsdomen kvarstår i slutet av denna långa process kan vi uppmana president Obasanjo att ogiltigförklara domen. Presidentens benådningsrätt är ett politiskt, snarare än juridiskt beslut och presidenten kan enbart använda sig av den rätten när alla andra rättsliga vägar är uttömda.

För Amnesty International har Amina Lawals fall högsta prioritet och vi uppskattar det stöd som medlemmar och allmänheten uppvisat. Vi vill dock understryka att e-mail innehållandes felaktig information orsakar stora problem för alla de grupper som arbetar hårt för att försvara Amina Lawal och kvinnors mänskliga rättigheter i Nigeria.

Om du har skrivit under ett sådant e-mail och skickat det vidare vore vi tacksamma om du kan skicka ut denna rättelse till alla på listan och till de individer som du vidarebefordrat mailet till.

Källa: Amnesty International
För aktuell information, se Amnesty Internationals hemsida:
http://web.amnesty.org/web/content.nsf/pages/gbr_nigeria


USA:
Övergrepp på kvinnor i amerikanska fängelser

(Obs! Texten är tyvärr inte översatt. Eftersom utskicket redan var så försenat valde vi att ta med artikeln trots att vi inte hann översätta den.)

Correctional staff and contract employees often physically and sexually abuse inmates in prisons and jails in the United States, with incarcerated women facing a particularly high risk of such abuse. Women are often subjected to groping during body searches, sexual extortion, and rape.
Under international law, the rape of a prisoner by correctional staff is considered an act of torture.

In federal women's correctional facilities, 70 percentage of guards are male. These officers have almost unlimited access to female inmates. The risk presented by this access is exacerbated by the inherent imbalance of power between inmates and guards. Prisoners are totally dependent on correctional officers in all aspects, including for basic necessities. They are also subject to the guards' abilities to withhold privileges. Some women are thus coerced into sex for "favors" such as extra food or personal hygiene products, or to avoid punishment.

Many women are imprisoned due to discriminatory sentencing practices, which are wrought with racial prejudice. African American women are eight times more likely than European American women to be imprisoned. Consequently, African American women make up nearly half of the nation's female prison population. Most of these women are serving sentences for nonviolent drug offenses, due to state and federal laws that mandate minimum sentences for all drug offenders. This prevents judges from referring first time non-violent offenders to drug treatment, counseling and education programs.

Women are also discriminated against due to sexual orientation. Inmates who are or are perceived to be lesbians face an increased risk of torture and abuse while incarcerated, and a higher risk of being targeted for retaliation if they report the abuse. This was evident in the case of Robin Lucas, who was taken to a men's prison, where male guards allowed inmates to rape her. The guards taunted her about her same-sex relationship, saying to her "maybe we can change your mind."

When female inmates complain about sexual assault and harassment, correctional officials retaliate, often with brutal violence. Women are also silenced by the fact that, in many states, guards have access to inmates' personal history files. Guards are then in a position to threaten
the inmate's children and/or her visitation rights if the woman speaks out. Guards can also issue rules-infraction tickets, which extend an inmate's stay in prison, and can result in solitary confinement.

In addition to custodial sexual misconduct, other forms of abuse of female inmates also exist. Women are often denied medical attention for treatable diseases, which has resulted in death or permanent injury. Women may also be denied drug treatment programs, and are frequently denied counseling services to address the effects of the violence they have experienced.
Amnesty International estimates that 48 to 88 percentage of women inmates have experienced sexual or physical abuse prior to incarceration, and many suffer from post-traumatic stress disorder. This trauma is compounded by the abuse they are likely to face while incarcerated. Mental health services are thus particularly important for female inmates, yet are largely absent.

Pregnant inmates face special medical abuses, as women are often shackled during labor. This practice may cause complications during pregnancy, such as hemorrhages and decreased fetal heart rate. Shackling can also delay the performance of a caesarian section, which may result in permanent brain damage to the baby. Certain restraints used by US authorities, such
as chains and leg irons, are expressly prohibited by international standards.

The ineffective custodial procedures and inadequate legislation concerning the abuse of women in custody account for much of the ongoing abuse of women. Few instances of abuse are reported, and of those, many of the perpetrators are not prosecuted. If a prison official is found guilty, she or he is often simply transferred to another facility instead of being fired. The inmate, on the other hand, often faces punishment for engaging in sexual relations with a guard. This unjust system allows prison guards to commit their crimes with impunity.

Due in large part to Amnesty International's ongoing campaigning efforts, many state legislatures have acted to protect their female inmates, and others are beginning to formulate laws regarding this issue. Sustained AIUSA work in Wisconsin has resulted in the state legislature's recent introduction of a bill that would criminalize sexual relations between guards and inmates. This legislation recognizes that the power guards hold over inmates means that sexual contact between the two can never be truly consensual. Alabama is also moving towards recognizing the gravity of the situation. Amnesty's efforts in Alabama were rewarded on April 1, 2003, when the Alabama House unanimously passed a bill that would protect female inmates from sexual misconduct and abuse by correctional officers. This legislation, titled House Bill 48, fulfills all of Amnesty International's recommendations for custodial sexual misconduct laws. If you are a
resident of Alabama, you can help ensure that the Alabama Senate will pass House Bill 48.

Källa: Amnesty International, Amerikanska sektionens nätverksutskick för kvinnors mänskliga rättigheter.


Iran:
Kvinnors ställning förbättrad - men shari'ah gäller fortfarande

FNs humanitära nyhetstjänst IRIN gjorde nyligen en längre bakgrundsrapport om kvinnors förändrade ställning i Iran. Av den framgår att det pågår en kamp mellan reformister och traditionalister i Iran, vilket skapat en hel del ambivalens i tillämningen av de stränga lagar som reglerar kvinnors liv, vilket också framgick av TV-dokumentären som SVT visade för någon vecka sedan, där domarens utslag i flera fall tycktes vara en "förhandlingsfråga".

Enligt shari'ah-lagen får en kvinna i Iran inte vistas på offentlig plats om hon inte åtföljs av en manlig släkting. Men efterlevnaden av den lagen kontrolleras sällan, utom då och då vid slumpvisa kontroller av bilar, särskilt under religiösa högtiden.

En kvinna får dock fortfarande inte lämna landet utan mannens tillstånd. Och om en kvinna lyckas skilja sig från sin man och barnen är under en viss ålder så tillfaller de mannen, vilket var ett av tvistemålen i TV-dokumentären.

Det finns idag 13 kvinnor bland de 290 medlemmarna i det iranska parlamentet. Reformisterna har tagit upp problem som våld i hemmet, men kvinnorättsaktivister menar att de allt för litet tagit upp de allmänna restriktioner som kvinnor är utsatta för.

Den kvinnliga parlamentsledamoten och reformisten Fatemeh Rakei framhåller för IRIN att skilsmässolagen ändrades 1999 så att domstolen kan ge modern vårdnaden om minderåriga barn om det bedöms att barnets intressen bäst tillgodoses på detta sätt. Innebörden av detta har dock ännu inte trängt ned till alla kvinnor, särskilt inte på landsbygden.

Förändringarna av lagstiftningen sker heller inte utan motstånd. 1999 antogs en motion i parlamentet som gjorde det till ett brott att "skapa splittring mellan kvinnor och män genom att försvara kvinnors rätt utanför det juridiska ramverket och shari'ah". Motionen, som ännu inte blivit lag, sökte också förbjuda pressen att publicera bilder av kvinnor utan slöja.

Iran har heller inte skrivit under FN-konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor, CEDAW. I den iranska konstitutionen framhålls visserligen kvinnors viktiga roll inom alla samhällets och ekonomins delar, men den vilar fortfarande tills stora delar på den muslimska shari'ah-lagen.

Källa:
OMVÄRLDSBILDER i veckan 030428-0504
Hela Omvärldsbilden: http://www.smvk.se/Omvarldsbilder/2003/030505.html

Ny rapport : Jämställdhet och fredsbyggande

En ny rapport från International Center for Research on Women sammanfattar litteraturen kring genderfrågor och fredsbyggande efter konflikter. Rapporten konstaterar att framsteg har gjorts i att ta in genderfrågor inom det internationella tänkandet och i program för fredsbyggande. Könsdiskrimineringen fortsätter dock genom politiska uteslutning, ekonomisk marginalisering och sexuellt våld under och efter konflikter. Rapporten finns att läsa på länken: www.icrw.org/docs/gender_peace_report_0303.pdf

Källa:
OMVÄRLDSBILDER i veckan 030428-0504
Hela Omvärldsbilden: http://www.smvk.se/Omvarldsbilder/2003/030505.html

(Vad är OMVÄRLDSBILDER?
Alla OMVÄRLDSBILDER finns lagrade på Världskulturmuséet med kartor, illustrationer och klickbara referenser till källor, däribland ofta originaldokument: http://www.smvk.se/Omvarldsbilder

OMVÄRLDSBILDER bygger på att hämta material ur det rika flöde som kommer från källor som täcker FN-systemets arbete, rapporter från mänskliga rättighets- och frivilligorganisationer, miljöorganisationer, forskningsinstitutioner samt stora nyhetsbyråer.

OMVÄRLDSBILDER görs för Statens Museer för Världskultur i samarbete med Institutionen för frreds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs Universitet.

OMVÄRLDSBILDER sammanställs av Leif Ohlssonvid Institutionen för freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet som gärna tar emot kommentarer och synpunkter på denna och andra OMVÄRLDSBILDER på e-post adressen این آدرس ایمیل توسط spambots حفاظت می شود. برای دیدن شما نیاز به جاوا اسکریپت دارید
Den adressen använder också om du vill få Omvärldsbilder skickat till dig per mail varje vecka .)



MÅNADENS VÄDJANDEFALL

ECUADOR
Teresa Gladys Pita Bravo (f), mor till Elías Elint López Pita
Teresa Lourdes López Pita (f), hennes dotter
Arturo Patricio Lasso (m), hennes svärson, och deras familj

Amnesty International är bekymrade för Teresa Gladys Pita Bravos, hennes dotter Teresa Lourdes López Pitas och svärsonen Arturo Patricio Lassos, och deras familjs säkerhet. Teresa Gladys Pita Bravo har fått många anonyma dödshot. Hennes son "försvann" i november 2000 och åtta poliser har dömts för hans bortförande.


Den 26:e april fick Teresa Gladys Pita Bravo tre anonyma telefonsamtal. Den som ringde sa sig veta var hennes familj bodde och hotade med att döda dem, "en efter en", om poliserna som hade åtalats för hennes sons bortförande, fick långa straff. ("si en la sentencia de Segunda Instancia les subieran las penas a los acusados, que ya nos tienen ubicados y que terminaran con nosotros uno a uno").

Teresa Gladys Pita Bravo's son, Elías Elint López Pita, "försvann" efter att ha gripits av polisen i staden Ambato, Tungurahua provinsen. I februari 2002, fälldes åtta poliser till mellan tre och sex års fängelse för sonens bortförande. Fem av poliserna släpptes sedan i december 2002. Den 28 april i år, två dagar efter att Teresa Gladys Pita Bravo hotades, fick tre av de åtta polismännen även fängelsestraff på mellan åtta och 16 år för Luis Alberto Shinin Lasos "försvinnande", ett nyckelvittne i fallet Elías Elint López Pita. Poliserna som släpptes i december 2002 är fortfarande på fri fot.

Sedan Elías Elint López Pita "försvann" i november 2000, har hans familj drivit en intensiv kampanj för att få fram sanningen om hans "försvinnande" och ställa de ansvariga inför rätta. Under 2001, fick Teresa Gladys Pita Bravo och familjens advokat, Gino Cevallos González, många anonyma dödshot.

I december 2001 beordrade den inter-amerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter den ecuadorianska regeringen att ge skydd till Elías Elint López Pitas familj. Men familjen hävdar att skyddsåtgärderna upphörde i januari 2003 när den nya regeringen hade installerats.

Bakgrunds information
Den sjätte november 2000, greps Elías Elint López Pita, från Ambato i Tungurahua provinsen i Ecuador av polisen när han var på väg från Ambato till Esmeraldas provinsen. Han är försvunnen sedan dess.

Den sjunde november 2000 hörde åklagaren som utreder "försvinnandet" Luis Alberto Shinin Laso vittnesmål. Han satt i häktet på Ambatos polisstation vid den här tidpunkten och hävdar att han träffade Elías Elint López Pita när denne kom till polisstationen. Elías Elint López Pita berättade för Luis Alberto Shinin Laso att han hade gripits på grund av misstanke om stöld och att han hade blivit slagen av poliserna. Luis Alberto Shinin Laso släpptes senare men den 14:e november rapporteras han ha blivit bortförd av oidentifierade beväpnade män i en bil till Ambatos utkanter. Där blev han skjuten och slängd ner för en klippa. Han överlevde men den 17:e november rusade, enligt sjukhuspersonalen, minst sex beväpnade män in på sjukhuset och hotade och förde bort Luis Alberto Shinin Laso än en gång. Det är okänt var han är och mår nu.


Månadens vädjandebrev

Tanken är att ni kopierar och klistra in mallen i ett nytt dokument och fyller i hälsningsfraser och adresser beroende på vem ni väljer att skicka/maila/faxa brevet till.
Brevmallen är på engelska, men ni får gärna skriva ett på spanska!

Skicka vädjandebreven omedelbart. Ta kontakt med Amnestys internationella sekretariat i London eller Amnestys svenska sektion om ni skickar breven efter den 20 juni.

Adressen...................




Dear...................

I am gravely concerned for the safety of Teresa Gladys Pita Bravo, her daughter Teresa Lourdes López Pita, her son-in-law Arturo Patricio Lasso and their family.

And I would like to urge the authorities to do everything necessary to guarantee their safety, in accordance with the wishes of the family themselves.

I respectfully call on the authorities to order a prompt and effective investigation into the threats made against Teresa Gladys Pita Bravo, with the results made public and those responsible to be brought to justice. Moreover I call for a prompt, full, effective and impartial investigation into the "disappearance" of Luis Alberto Shinin Laso.

Yours respectfully,




Adresser:
Minister of the Interior and Police
Dr. Mario Canessa
Ministerio de Gobierno y Policía
Benalcázar y Espejo
Quito, Ecuador
Telegram: Ministerio de Gobierno, Quito, Ecuador
E-mail: این آدرس ایمیل توسط spambots حفاظت می شود. برای دیدن شما نیاز به جاوا اسکریپت دارید
Fax: + 593 2 2580 067 (it may be difficult to get through; please keep trying)
Hälsningsfras: Señor Ministro/ Dear Minister

Attorney General
Dra. Mariana Yépez de Velasco
Ministra Fiscal General del Estado
Av. Eloy Alfaro N32 240 y República
Quito, Ecuador
Telegram: Ministra Fiscal General del Estado, Quito, Ecuador
Fax: + 593 2 2559 447 (if someone answers, please ask for the fax: "El tono de fax, por favor")
Hälsningsfras: Señora Fiscal General/Dear Attorney General

Head of the National Police
Gral. Edgar Vaca Vinueza
Comandante General de la Policía Nacional
Ramírez Dávalos 612 y Av. 10 de Agosto
Quito, Ecuador
Telegram: Comandante General Policía Nacional, Quito, Ecuador
Fax: + 593 2 2506 066 (it may be difficult to get through; please keep trying)
Hälsningsfras: Señor Inspector General/Dear Chief Inspector

Kopior till:
Human Rights Organization
Comisión Ecuménica de Derechos Humanos
Carlos Ibarra 176 y 10 de Agosto
Edificio Yuraj Pirca, Piso 9
Quito, Ecuador

Och till diplomatiska representanter för Ecuador i Sverige.